Betyg måste följas upp med stöd

I en färsk rapport (2016-01-10) från Skolverket visar det sig att med betyg i årskurs 6 upptäcks elevernas behov bättre. Det är ju fantastiskt!

Det var ett av Liberalernas och Alliansens syften med att införa betyg från sexan. Det har hela tiden handlat om att läsa av och möta elevers behov av individuellt stöd. Ett annat syfte med betyg redan i årskurs 6 (tidigare 8) var att ge både skola och elever fler år att möta och åtgärda eventuella eftersatta behov inför det så viktiga sista betyget i årskurs 9.

Lika glad som jag blir över att behoven blivit mer synliga, lika upprörd blir jag av att stöd inte sätt in i den omfattning betygen visar. Görs inte detta så är reformer och utveckling av skolan helt verkningslöst! Hur skall vi då kunna göra skillnad för varje enskild elev?

Jag vet att lärarna sedan länge elevers behov i klassrummet men att deras påkallande av stöd och åtgärdspaket inte hörsammats helt. Det är ett stort problem. Vi vet vem som behöver stöd och vad som måste sättas in – men det görs inte.

Betyg är den tydligaste markering vi kan ha. Dess primära syfte är att se till att kommuner och skolor gör vad de ska. Bidrar det till elevens utveckling? Ja, men bara om åtgärder och planering utgår från varje elevs behov. Formativ bedömning är solklart det som leder till utveckling och kunskapsinhämtning, men den bedömningen går knappast att göra utan rätt undervisning och full kontroll över elevens kunskapsnivå.

Jag har varit inne på frågan så många gånger. Skolan har inte ställt om till att tillgodose elevers behov tillfullo. Först när elevers måluppfyllelse är lika viktigt som att hålla budgetram kommer vi att lyckas. Först när skolans eget stödteam, elevhälsan, får mer muskler att faktiskt hinna med att behandla och sätta in stöd – Ja, då kommer det att hända något. Först när lärarna ges möjlighet att följa upp varje elevs utveckling – då händer det något.

Rapporten visar också att högpresterande elever motiverats till bättre resultat av betyg. Bra! Låt det vara gott. Tyvärr och inte förvånande har det inte skett för de lågpresterande. De med behov av stöd, litet eller stort, hjälps inte av betyg – de hjälps av rätt undervisning och omedelbara åtgärder!

Kommunen är de som är ansvariga för att alla elever får rätt stöd och undervisning. Jag håller kommunen ansvarig för denna obalans. Vi har en skollag som är tydlig; alla elever skall bemötas och få undervisning utifrån sina behov. Detta sker inte överallt och det kan därför inte bli godkänt för kommunerna i Sverige, inte heller i Örebro. Från toppen ner till lärarna måste vi vara överens om att följa skollagen. Så är det inte över lag i Örebro. Här är det viktigare att hålla budgetram än att eleverna når resultat.

Rektorerna måste få mer stöd, kompetensutveckling och större marginaler för att på riktigt kunna göra skillnad i den vardagliga verksamheten. När resurser läggs centralt och inte på högre kvalité i klassrummet, då satsar vi fel. Det är i klassrummet det händer.

Tilläggsbeloppet måste också hanteras mer likvärdigt mellan fysiska- och psykiska hinder. I en framtida modern skola ska vi utgå från varje elevs behov och ej under något epitet.

Därför räcker det inte med att bara bygga nya skolor. Vi måste fylla dem med rätt undervisning, engagerade lärare med rätt löner och en rektor som hinner med att leda det pedagogiska arbetet. Varför inte ge alla rektorer mer administrativt stöd direkt imorgon? När vi minskar vaktmästartjänsterna på våra skolor får snart rektorn byta glödlampor och laga kopieringsmaskinen.

Skolan, våra barn och kunskap är den solklart viktigaste vägen mot ett starkare Sverige. Varför satsar de styrande bara halvhjärtat?

Karolina Wallström (L)
Kommunalråd
Oppositionsledare och 2:e vice ordförande Programnämnd Barn och utbildning