Sluta centralstyra skolan

Senaste tiden har vi återigen fått läsa i NA om hur svårt det är att följa både skollag och Örebro kommuns fina styrdokument och att alla elever ges den trygghet och undervisning de behöver och har rätt till.

Min mejl får också regelbundet ta emot brev från både vårdnadshavare och lärare som intygar att vi inte klarar uppdraget med att omgående eller inte alls sätta in åtgärder för alla elever.

I vissa fall går det så långt som att unga människor totalt tappar förtroendet för både skola och vuxna och låser in sig i sitt rum hemma. Det gör mig bedrövad. Jag har skrivit många gånger om att det behövs både krafttag och mod för att bli bättre.

För det första måste alla, från ledning till klassrummet, förstå vad det handlar om. Sluta fixera på budgetramen för dagen! Detta kommer att sluta i förskräckelse med både lidande för eleven och kostnader för samhället på sikt. Unga som inte klarar skolan blir varken självständiga eller samhällsbärare.

Det måste finnas pedagogiskt kunnande även på ledningsnivå, annars ställs kompassen in helt fel. Styrning och ledning blir inte tydlig och går mot fel mål. Örebro kommun lider tyvärr av toppstyrningshybris. Resurser och beslut flyttas centralt.

Den styrande minoriteten, S, KD och C, tror att central förvaltning ger samordningseffekter som per automatik ska ge goda effekter ute i klassrummen. Problemet är att styrningen flyttas längre ifrån eleverna. Det är en stor risk och problemen i Örebro förstärks också av att det är otydligt vem som styr. Vem är egentligen min chef? Hur ska vi arbeta långsiktigt och ibland till och med, vad händer imorgon? För att komma tillrätta med alla brister ändrar man ständigt organisation och ledning vilket får till följd att för mycket ändras från dag till dag.

Liberalerna har påtalat detta sedan länge och nu börjar tankarna gå åt att vi behöver en tydligare ledning för skolan i Örebro, en övergripande chef med ett helhetsansvar.

Det vore bra men jag är ändå orolig, för i Programnämnd Barn och utbildning läggs nya resurser på projekt utvalda av den centrala ledningen, vilket skapar stora utmaningar för att hålla samma mål och nå ända fram till eleven. Uppifrånperspektivet är tydligt.

Vi Liberaler vill i stället se att mer resurser flyttas till skolorna. Vi vill öka skolledarnas möjligheter till snabba insatser direkt på sin skola. Vi tror skolledarna själva ska styra över arbetstimmarna och kunna vara flexibla. Det är i klassrummet det måste hända. Det är där, i social närvaro med kompisar, som behoven kan läsas av.

Liberalerna vill ha kvar centrala medel att tillgå (Centralt skolstöd). Men för att få extra resurser från centralt håll krävs det att skolan först ska ha satt in åtgärder och gjort tydliga insatser. Då blir det ett moment 22 om skolledarna inte haft resurser till detta. Förlorarna är våra barn, vår gemensamma tillgång för framtiden, de som både ska klara sitt uppehälle och bidra till andras.

Liberalerna vill omgående, som en första insats, avsätta ytterligare 10 miljoner kronor till särskilt stöd. Resurser som ska möjliggöra större insatser direkt ute på skolorna.

Liberalerna vill också se bättre uppföljning och riktlinjer för hur särskilt stöd används. För det behövs ytterligare resurser till skolledarna, något vi också avsätter medel till i vår budget inför 2018.

Skillnaderna vi vill se nu hänger på bättre marginaler för omedelbara insatser och vilken kompetens och vilket stöd rektorerna får.

Karolina Wallström Liberalerna, kommunalråd, andre vice ordförande Programnämnd Barn och utbildning